Skribent : Cecilia Sippel
Illustering : Lumikukka Johansson
Det finns många olika sätt att hantera pandemi-relaterad ångest på personlig nivå. En möjlighet är att lägga märke till det bekanta och mänskliga i hur vårt samhälle reagerar på en främmande situation.
Mars månad kom och gick och med den kom våren. Det är fredag den 27.3. Solen går ner 19:58 och gränsen till Nyland stängs 23:59. Finland har nåtts av en pandemi som har ställt vårt land och dess hälsovård på sina tår framför det ökande antalet smittfall. Livet i huvudstadsregionen har skalats ner till det allra mest vardagliga och ändå är det inte mycket som känts vardagligt de senaste veckorna. Det är lätthänt att drabbas av oro då det vänds upp och ner på rutiner. Oro och ovisshet byts sakta men säkert ut till frustration. De flesta av oss har inte upplevt ett undantagsläge som detta förut. Ändå verkar den oklarhet som idag hänger i luften bestå av bekanta frågor som nog redan sett ett otal vårar.
Det är något med vårluften som får en förtjusning att te sig ännu lite mer förtjusande. Mitt i allt står vi där i pollenfallet och ställer de där vårfrågorna: hur hände det här? Vad ska man tro om denna nya grej, hur länge varar den? Det kan vara frågan om några veckor, månader eller – törs man säga det? – till och med år.
“Efter ett tag, då alepahyllorna fylls på igen, inser också man själv att det är läge för en omprioritering”
Det känns som om vi misstagit corona för vår vårförtjusning. En marsflamma som drar ut och hänger kvar in i den kvava, varma sommaren. I början drivs dina beslut av de adrenalinkickar som en ny hänförelse frammanar. En utomstående ser på dina irrationella val med misstro, vi bor ju trots allt i ett land som vid behov på några få dagar kan producera tillräckligt med toalettpapper för ett helt år. Efter ett tag, då alepahyllorna fylls på igen, inser också man själv att det är läge för en omprioritering. Pulsen lugnar sig och man klarar av att tänka långsiktigt på sin situation. Vad är det här riktigt för en gnista och vad innebär den för ens liv?
Mycket står på spel. Mommo och moffa har fått luncha på tumis i en tid nu, eftersom det känns skrämmande att presentera den nya bekantskapen för dem. Kvällarna går åt hemma och familj och vänner känns distanserade. Aja, kanske det här inte var den man vill hålla kvar i ens liv när allt kommer omkring. Men i såväl de värsta, som i de bästa relationerna, finns det mycket som går att ta till sig. Få saker i vårt vardagliga liv är lika lärorika som ett parförhållande. Det är en möjlighet att undersöka undangömda sidor hos en själv.
I häpnansvärd takt har olika företag prioriterat om i enlighet med de vårkänslor som år 2020 hämtat med sig. Yle Nyheter (24.3.2020) skrev för några dagar sedan om Vauhti Speed Oy i Joensuu, som omvandlat sin produktionslinje för skidvalla till att producera desinfektionsmedel. Även all etanol som produceras i den österbottniska Koskenkorva-fabriken går enligt Yle (17.3.2020) för tillfället till produktion av handsprit. Forssan Lehti (24.3.2020) skriver om C.P.E. Production som ursprungligen tillverkat ansiktsskydd för bl.a. kravallpoliser. Bolagets fabrik tillverkar nu skydd tillämpade för medicinskt bruk i sjukhus.
Kom ihåg att ta hand om dig, din hälsa och dina medmänniskor genom ansvarsfullt beteende, även då dina känslor upptas av annat. Sommaren kommer, vore det sig kärlek eller virus som finns i luften.