Texten och bilder: Cecilia Sippel
Om det är något en hederlig stadsbo klarar av, så är det att lista upp stereotypier om ungdomar på landsbygden. Dansbana – det svenska ordet för “lavatanssit” – sommarnätterna i ända, traktorkaravan till skolan och eftermiddagshäng på det lokala Sale. Men vad finns det för generaliseringar att komma med för att beskriva unga tjugo-plussare på landsbygden? Hur ser deras kulturliv ut?
Ofta talas det om en flyttström av unga vuxna från landsbygden till städer. Lätt tillgängliga tjänster och breda karriärmöjligheter är bland de orsaker som i allmän diskussion ges för flytten. Men vad är skillnaderna i möjligheter till kreativt självförverkligande på landsbygden respektive i städerna och hur kan de problem som uppstår motarbetas? Jag vet ett ställe som tagit an denna fråga på ett alldeles eget sätt.
Klockan blir snart nio, men ännu är det mörkt i caféfönstren.
Dryga hundra kilometer nordväst från Helsingfors ligger Somero stad. I dagsläget har Somero knappa 9000 invånare. Det är ett värde som, med undantag av ett år, sjunkit i dramatisk takt årligen sedan 2004. Förra året minskade invånarantalet med ungefär 100 personer. Utöver stadens gymnasium, saknar Somero en anstalt för andra stadiets utbildning. Detta innebär att de flesta unga tvingas lämna Somero i ett tidigt skede av sitt liv. Avsaknad av en yrkesskola, yrkeshögskola eller ett universitet påverkar oundvikligen kulturlivet på ett område. Ifall landsbygden saknar unga, saknar den en hel åldersgrupp som bidrar med innehåll i den kulturella sfären. Då måste kulturförvaltningen sträva till mångfald i kulturinnehållet på andra sätt.
Nära växelverkan som nyckellösning i samhällspolitiken
Bussen till huvudstationen i Somero centrum åker fram den sista biten av resan längs en vilda västern-gata. Praktiskt taget alla restauranger, frisörsalonger och små affärer i centrum delar på samma gatunamn. En måndag morgon är det inte så mycket annat än gatans upplägg, som kan beskrivas med adjektivet “vild”, i Somero. Klockan blir snart nio, men ännu är det mörkt i caféfönstren. Då jag blir av bussen, befinner jag mig bara ett stenkast ifrån Someros administration; stadshuset. Här jobbar stadens förvaltningsdirektör Hanna Saarni. Saarni är uppvuxen i Somero. Hon har gjort som många andra från bygden och återvänt till Somero efter att ha flyttat därifrån som ung. Vid Saarnis fall innebar flytten bort från Somero juridikstudier och arbete på bl.a. utrikesministeriet. Här på stadshuset har hon nu arbetat sedan 2012. Dörren till Saarnis kontor är på glänt hela dagen och tröskeln är låg för gäster att kliva över. Det ska vara lätt att närma sig stadsförvaltningen.
“När det är grannen som har djur för matproduktion närmar man sig antagligen ämnet på ett olika sätt.”
“Vi har en närdemokrati med aktiva förtroendemän, som befolkningen litar på.” Saarni gissar att detta är en avgörande faktor för hur den politiska kulturen ser ut i Somero. Ärenden sköts med lugnet i behåll och vill man bli hörd, har man möjligheten till det. Bygden har inte några starka aktivistiska rörelser. Då kommunens ledning och invånarna är i nära växelverkan, är det ovanligt med separata folkrörelser. ”Eftersom kommunen är liten, känner jag att jag som en offentlig person har kontakter och anknytningar lite överallt. Då är det sällan så att någons åsikt går utan att bli hörd antingen hos mig eller någon av mina kolleger.”
Aktivism är för övrigt ett ord Saarni helst undviker. “Det har blivit ett så färgat uttryck. Det kan lätt väcka felaktiga associationer.” Då Saarni diskuterar polariserad samhällspolitik, uttrycker hon en förundran över hur starka uttalanden man kan läsa och höra i riksomfattande medier gällande ämnen, som berör andra människor på ett väldigt personligt plan. “När det är grannen som har djur för matproduktion närmar man sig antagligen ämnet på ett olika sätt. Respekt för medmänniskan är viktigt.” Närdemokrati som strävar till respektfull växelverkan mellan olika samhällssektorer är något som ter sig som en styrka för mindre kommuner på landsbygden. Att förvaltningen har tillit för invånarna och vice versa är beundransvärt och en hörnsten för vilken ort som helst. Ett stort ansvar på invånarna, medför emellertid sina egna utmaningar. Då befolkningen i hög grad själv står för kulturverksamheten, finns det en risk för att den yngre befolkningen blir i skymundan. Unga vuxna, med mindre fritid för sig, behöver kanske mer utomstående hjälp i att ordna olika evenemang. Ungdomar igen, kan behöva uppmuntras med en liten knuff för att komma igång med olika projekt.
Fria händer och snabba tag i kulturverksamheten
Someros kulturproducent Liisa Mattila berättar om det intressanta med att arbeta med kultur på landsbygden. “Jag sökte det här jobbet just för att Somero visar upp sig som en mycket kulturdriven stad och framför allt för att Somero har ett annorlunda system. Kulturverksamheten är inte direkt under kommunens styrelse.” Somero har utkontrakterat kommunens kulturtjänster till föreningen Someron Kulttuuri RY. Mattila upplever det utmanande att få ungdomar och unga vuxna med i verksamheten. “Someron Kulttuuri har 20 medlemsföreningar. Åldersfördelningen är hög i dem alla, ungdomsverksamhet finns egentligen inte.” Arrangemanget mellan Someron Kulttuuri och kommunen är enligt Mattila bra i många aspekter, eftersom det möjliggör en viss flexibilitet i stadens kulturverksamhet. “Verksamheten dröjer inte på grund av den byråkrati som ofta gör att stadsstyrelsens arbete framskrider i långsammare takt”. Då Mattila och medlemsföreningarna har friare händer gällande verksamheten, kan de prova sig fram med olika evenemang och se vad som är omtyckt och väcker intresse i kommunen. Arrangemanget har också bra sidor ur finansiell synvinkel. “Föreningar har rätt att söka efter olika utomstående bidrag och stipendium som staden inte är rättfärdigad till att söka”, påpekar Mattila. “T.ex. har möblerna i våra kulturutrymmen delvis finansierats med EU-pengar.”
Samtidigt som arrangemanget har förutsättningar för att diversifiera kulturinnehållet i Somero, innebär det att en stor del av ansvaret i praktiken faller på den äldre befolkningen i Somero.
Mattila har ordnat en kurs i scenkonst på gymnasiet. Den togs av tre elever.
“Orkar inte, krafterna räcker inte riktigt…”, fick Mattila som svar, då hon föreslog att ungdomsförbundet tillsammans med Someron Kulttuuri skulle ordna en kurs i folkdans för vuxna. Styrelserna för de olika föreningarna har en hög medelålder. “Alla är i 70-årsåldern”, konstaterar Mattila.
Att leda unga och låta unga leda
De unga må vara underrepresenterade i medlemsföreningarna i Someron Kulttuuri, men detta betyder inte att de inte skulle ha mycket för sig. Saarni och Mattila är överens om att en stor del av de unga på Somero är aktiva idrottare. Idrottsverksamheten i kommunen ordnas av Someron Liikunta, som fungerar på ett mer traditionellt vis. En enda förening står för verksamheten i samarbete med staden. Både Mattila och Saarni berättar också ivrigt om den anrika karonka-traditionen i gymnasiet, där eleverna lägger upp en pjäs för skolan. Så gott som alla i kafferummet på stadshuset har ett karonka-minne att dela med sig av. Det är alltså på fritiden som de unga blir kvar med ansvaret för att hitta på eget kulturprogram utöver idrotten, ifall de så vill. Detta är överraskande, eftersom Somero, som Mattila säger, verkligen är en kommun med ett imponerande kulturliv. Folk reser långt ifrån för att delta i dansbanorna om sommaren och det finns en framstående kulturscen, skapad av de otaliga konstnärer som kommit från Somero och verkar i området. Till dessa hör bl.a. Seppo Manninen, Antti Laitinen och M.A. Numminen. Det verkar alltså finnas gott om kulturevenemang, men inga som är riktade speciellt till den unga befolkningen. Men behövs dessa? Mattila beskriver hur hon hört att sommarevenemangen går till för ungdomarnas del: “På samma sätt som unga i Helsingfors möts i observatorieparken, samlas de unga i Somero i parken och avnjuter sina egna förfriskningar.” Denna aktivitet låter utan tvivel bekant.
Mattila har ordnat en kurs i scenkonst på gymnasiet. Den togs av tre elever. Trots det låga deltagandet den gången, anser Mattila att det är mycket viktigt med just högklassig skolundervisning i kreativa konstämnen på landsbygden. “Avstånden från hemmen till centrum, för att inte tala om mellan hemmen, är stora. Bor man 30 kilometer från kulturhuset är det inte sådär bara att ta sig till ett evenemang i centrum på kvällen.” Möjligheter till kreativt förverkligande i skolan är alltså avgörande för de unga. Alla ska ha goda möjligheter till konstnärligt uttryck, vare sig man bor på landet eller i staden. Goda möjligheter för skapande av och deltagande i konst av alla slag i skolan, uppmuntrar också de unga att fortsätta bidra på den konstnärliga fronten i vuxen ålder.
Det lilla samhällets egenskaper
Jag tänker på min tidigare diskussion med Saarni, och frågar Mattila, ifall hon tror att avsaknaden av en stark, politisk kultur i Somero i relation till landsomfattande och globala frågor har att göra med det låga antalet unga. Många aktiva kulturrörelser skapas och frodas ju ändå i högskolor, där unga kommer samman. Mattila ser min poäng, men framför en annan syn på saken: “Här har man också den aspekten, att då alla är släkt med varann, så får man nog ta och akta vad man säger lite grann. Jag tror också att familjelivet är aktivare här än i städer. Jag tycker familjerna gör mera tillsammans här.” En del av den tid som unga i storstäder spenderar tillsammans med vänner, skulle alltså möjligtvis på landsbygden gå till familjeumgänge i stället. Man skapar inte nödvändigtvis sina egna “familjer” eller gemenskaper kring olika hjärtesaker i samma utsträckning.
Mycket har ändrat på landsbygden på bara ett par årtionden. Hanna Saarni återkallar en kväll ur sina tonår i Somero och skrattar. Mikko Alatalo uppträdde på skolan och delade dessutom ut autografer efteråt. Idag är det inte så vanligt att en artist stannar i Somero på sin turné. Men däremot kan alla unga i Somero se på tusentals liveuppträdanden i direktsändning utan att lämna hemmet. Ändå är det viktigt att också erbjuda möjligheter för interaktiva kulturupplevelser. Somero har ett fantastiskt system ämnat just för att involvera invånarna i kulturverksamheten. Pricken på i:et är att utvidga detta arrangemang till ett sådant, där även unga är med och skapar, för att få igång maskineriet och locka fler unga att stanna på och flytta till bygden.
